Nu är det riktigt nära. Nära att det bara står en tjej kvar på slutet. Vi är fyra kvar och det är knepigare och knepigare att titta på avsnitten. Det blir så verkligt igen av hur känslorna snurrade där inne i huset och i huvudet. En jätte bubbla! Den saken går ju inte att ta miste på iallfal, hur mina tankar snurrade, börjar nästan bli trött på min egen röst, som bara säger i alla synkar att jag är osäker på var jag har Sebastian, jag är osäker på om han är ärlig med det han säger och att jag inte vet var jag själv står. Haha, nästan som en papegoja ;)
Men jag är å andra sidan glad att jag tänkte/kände så, där och då, nu när jag ser att mina aningar stämmer. Han fick ju såklart upp ögonen för fler tjejer än bara mig. Samma typ av bekräftelse han öste över mig under veckorna som varit, har han även gett till andra tjejer, såklart.
Så där ger jag mig själv en klapp på axeln för att ha känt in det. Känt in, att jag kunde inte känna mig säker bara för att han säger att vi ska få mer tid tillsammans. Det verkade han ha sagt till alla, även dom han skickade hem. Även om han inte skickat hem mig än, så kan man aldrig känna sig helt säker.
Jag sa nu igår att om jag inte litar på det han säger kan jag lika gärna packa ihop och dra, för det är ingen bra start att börja med att inte lita på varandra i en relation. Så innerst inne, även om jag inte vågade/ville säga det i synkarna, kände jag en tillit till det han sa. Därför har jag hittills inte packat min väska och självmant åkt hem.
Öppningsfrasen han säger till mig när han går iväg med mig på minglet var: "Hej, kommer du ihåg mig, Sebastian heter jag". Och precis så kände vi båda, vi hade inte fått mycket tid tillsammans på väldigt länge. En enda singeldejt på väldigt många veckor. Gruppdejterna går inte att jämföra med en singeldejt. Det kändes som han var en okänd man igen. Han såg på mig direkt genom blickarna vi utbytte, när han klev in i huset inför minglet, att något inte var bra. Jag förmedlade nog en stor osäkerhet genom mina ögon och han snappade upp den direkt. Vilket han sa när vi pratade, att han såg direkt att något hänt. Eloge till honom för det! Han såg mig och kunde läsa av mig i princip alla situationer.
Sen kom det ju även fram en annan sak under minglet som jag inte alls kunde förstå där och då. Alltså att det hade skett. Att den fula och luriga fisken Emma satt och försökte plantera in små konstiga saker i Sebastians huvud genom att påstå att jag skulle vara på ett sätt när jag är med tjejerna och på ett annat sätt när jag är med honom. Och att alla tyckte så!
Hon ville gärna slå på stort utan att ha något att komma med. Exakt vad syftade hon på? Det ville hon inte säga. Exakt varför skulle hon sitta och snacka skit om mig när vi är så få kvar? Var jag en hård konkurrent hon ville få bort nu när hon äntligen fått tid med Sebastian och fått upp ett intresse? Nja Emma, där sjönk du rejält i mina ögon, sånt pysslar inte jag med iallafal.
Jag har ju såklart själv försökt förstå vad hon menade med att jag var annorlunda beronde på vem jag var med. Min slutsats blir nånstans att det måste ha att göra med att jag redan från första stund, som jag beskrivit tidigare, valde att INTE berätta för dom andra vad som sades eller hände mellan mig och Sebastian. Jag var inte intresserad av att veta vad dom andra gjorde med honom och jag ville heller inte vara med och spekulera en massa. Resultatet av det blev ibland att jag drog mig undan, inte alltid, men ibland. Behövde få vara för mig själv och sortera mina tankar.
Sen att jag visade en sida av mer glädje, öppenhet eller vad det nu var, när Sebastian kom in i huset eller när jag var på dejt med honom. Är det så himla konstigt då? Jag var ju verkligen där pga av honom. Jag var där för att jag ville fokusera på honom och mig. Fanns han och jag. Så nej Emma, sorry, den får du inte. Bra försök, men tyvärr ett dåligt försök.
Tacksam för att varken Sebastian eller dom flesta av tjejerna, såklart alltid någon som ska hålla med men inte har något att komma med, i eftersnacket inte höll med henne utan istället ifrågasatte.
Igår hände det inte så mycket för min del, utan det enda roliga var att när Therese var på sin dejt, fick vi åka till en cool restaurang som hette Charlies Bar, den låg i den delen på Aruba som var mer åt slummen till. Inte nå vidare imponerande stadsdel kanske men kul att få komma utanför huset. Den här restaurangen hade teamet hört gott om, och den imponerade! Trevliga ägare och god mat. Sen att hela lokalen var överfylld med saker som alla besökare lämnat kvar som ett minne, gjorde den ännu mer häftig. En rolig liten utflykt som gjorde vår dag i den lite sammanbitna stämningen inför roscermonin senare på kvällen.
Här iväg med favorit teamet med Angelica som inspelningsledare :)
Cermonin gick ju bra och jag fick min 9:e ros och kommer alltså i nästa vecka få träffa två nya tjejer som Sebastian bjudit in. Vilka är det tror ni?
