Vips så delades den 10:e rosen ut av 12. Vi är bara tre kvar! Herregud hur blev det så här? Topp 3 i nåt jag aldrig hade kunnat tro när jag lämnade Arlanda i april. Men nu är jag där jag är och jag var vid det där laget väldigt glad att få vara så här nära slutet, och det kändes helt rätt att vara kvar. Som jag lite hintade om sist, så tryckte jag ned mina känslor för Sebastian långt ned, i en rädsla om att bli sårad och framställd som en naiv tjej. I mina synkar har fokus varit mycket på hur osäker jag har känt mig, och sen plötsligt varit säkrare och sen osäker igen.
Det jag kanske även höll för mig själv många gånger i synkarna var hur mycket känslor som började bubbla inom mig. Ibland lyckades dom lirka fram dom men ibland sa jag emot mig själv, genom att förneka att jag kände något, för att skydda mig själv. Det som inte sagts kan ingen vända emot mig, tänkte jag. Men visst hade det kommit fram mycket känslor för Sebastian vid det här laget.
Idag orkar jag inte skriva så mycket, så jag kommer bjuda er på en bild-bonanza och ta er igenom avsnittet på så sätt.
Börjar från början. Sebastians mamma Pia och syster Angelika, skulle komma på besök. Ett besök jag vet att Sebastian såg fram emot. Han hintade redan på vår gruppdejt när vi fiskade att jag kommer garanterat få träffa dom. Så nu fick jag det.
Nervösa tankar inför mötet..
Så här kan det se ut bakom kameran :)
Med en kall öl i handen kändes det lite mer avslappnat och första minuterna var väldigt avslappnade. Pia och Angelika bjöd in till ett skönt lugn.
Att få några minuter själv med dom var trevligt, och nervöst. Men jag tyckte vi hade ett bra samtal. Jag ställde lite frågor till dom om Sebastian och dom frågade mig saker. Kort tid att göra intryck på, vi satt totalt i kanske max fem minuter själva.
Det visade sig att Sebastians mamma fyllde år så det var naturligtvis förberett med en enorm tårta och lite atteraljer som vi skulle "pynta" med.
Gillar ju verkligen att dekorera och fixa så det var en bra sak för oss att göra när en av tjejerna var iväg och pratade med Pia och Angelika.
Efter dom lämnat huset fick vi en ny dejtinbjudan, ovanligt att den kom redan dagen innan. Nu hoppades jag verkligen att det skulle vara min tur att få gå på en till singeldejt. Stora förhoppningar som snurrade i huvudet när Therese kom in med en liten påse till inbjudan.
Snälla säg mitt namn!
Jaa jag fick åka!! :) Vi sågs väldigt tidigt på morgonen och jag såg ju den här skylten direkt när vi körde in med bilen, dom hade tänkt sig att jag inte skulle förstå vad vi skulle göra. Så när jag klev ur bilen var jag tvungen att låtsas som att jag inte hade en aning om vad vi skulle göra. Ja ibland fick vi spela lite oxå ;)
Otroligt vackra fjärilar som flög överallt. Det var väldigt mysigt att få gå runt där helt själva. Anledningen till att vi skulle ses så tidigt. Dom hade bokat stället innan dom öppnade för turisterna.
Måste ändå säga att jag gillade klänningen jag fick inför dejten mer och mer under dagen. Först var jag väldigt skeptisk, men den passade bra där och då.
Sen blev det frukost bland fjärilarna, en promenad på stranden och den där närheten som kroppen lite skrek efter. Bekräftelsen på att det fortfarande klickade mellan oss.
Lite synd kan jag tycka att dom inte tog med mer från vad vi pratade om. Vi kunde faktiskt prata om annat än att han behövde berätta för mig att han tyckte om mig. Det blir lite opersonligt, man får inte lära känna varken Sebastian eller mig så mycket. Vad händer i mitt liv utanför Aruba. Här pratade vi mycket om mina hästar bla kommer jag ihåg. Hur han var positivt inställd till det och berättade att han själv jobbat på en hästgård när han var yngre.
En lyckad dejt med deffinitivt fjärilar i magen när jag åkte därifrån. Mingel och roscermoni på kvällen. Här kunde jag andas ut och som jag sa, nu måste jag lita på det han säger till 100%. Så jag kände att jag kommer få en ros.
På minglet kom frågan upp om jag kan tänka mig att flytta på mig. Eller om jag är låst. Lite halv dåligt klippt får det att se ut som jag är väldigt osäker på om jag vill/kan flytta på mig. Men så var det inte. Som jag sa, trivs jag otroligt bra där jag bor men har inget som låser mig att stanna kvar egentligen. Hästen kan alltid flytta med och jobb kan man alltid få på annan ort. Så nej jag var inte så osäker på hans fråga som det såg ut.
Ros nummer 10!
Nästa vecka kommer min älskade mamma och pappa på besök hos mig på Aruba. Dom ska få träffa Sebastian och han ska få träffa dom. Och jag fick efter så många veckor få träffa delar av min familj. Missa inte hur det går. Kan säga att han kommer få det lite hett om öronen. Klart mamma och pappa ställer alla dom där jobbiga frågorna som bara ens föräldrar kan göra ;)
