Femte avsnittet och vi har halverats från 20 till 10. Märklig känsla. Kommer ihåg hur jag här någonstans började inse att jag kommit så mycket längre än jag någonsin hade trott. När jag åkte till Aruba tänkte jag ofta, det vore ju kul om jag iallafal fick stanna i första roscermonin. Men om jag inte skulle få det och han inte skulle se mig i den stora mängden av tjejer är han inget för mig. Då åker jag hellre hem snabbt. Men nu har jag alltså fått fem rosor och hunnit vara på en fantastisk singeldejt. Var ska detta sluta?
Tre av dessa tjejer fick lämna igår och vi blev 10 kvar..
-Ja tack, jag tar gärna emot din ros!
Här läggs dom på hög ovanför kudden ;)
Precis som jag hintade om i förra inlägget fick Annica åka på singeldejt och hoppa fallskärm och få en liten intim stund med Sebastian. Och vi alla som satt och lyssnade på Annica när hon kom tillbaka till huset kände en uns avundsjuka. ;)
Även fast jag redan hade fått en egen dejt med Sebastian och vi fick nästan 10h tillsammans är det ju en otroligt märklig känsla att sitta och höra hur en annan tjej fullkomligt sprudlar över sin dejt tillsammans med samma kille, med all rätt för dom verkade ju verkligen ha haft en bra dag. Självklart ska alla få en chans, därför vi var där. Samma här som i förra avsnittet, jag kastades tillbaka till tiden på Aruba och känslan där och då. Det är lite av en berg och dal bana av att sitta i soffan och titta. Känslorna och minnerna kastas hit och dit. Vad är det som är märkligt då, du visste ju om spelreglerna? Du kan väl inte redan ha hunnit få känslor för Sebastian?
Nej, absolut inte några känslor så här tidigt och efter bara en dejt. Men helt klart kände jag att något klickade mellan oss på rid dejten och i dom samtal vi hade under mingel stunderna, även om dom var korta och inte visats i programmen, så hade jag fått upp en större nyfikenhet och intresse för honom. Jag ville gärna få mer tid, och självklart få alla dejterna själv. ;) Så fungerar det ju på hemmaplan. Man dejtar samma kille några gånger och kan styra när i tiden i princip själv, tills det antingen klickar för båda eller det avslutas för det inte känns rätt.
Men nu är vi inte på hemmaplan och inte i en normal situation. Så det var bara att gilla läget och hoppas på en till dejt inom kort. Igår slog det mig efteråt: Vad sjutton har jag gett mig in på egentligen?
För det är svårt att fortsätta att bilda en uppfattning om någon när man inte ses mer än några minuter varannan dag när han kom för att mingla och dela ut rosor. Man vill framförallt inte att det ska gå för långt mellan dejterna så man hinner tappa den där känslan som byggdes upp sist. Så nu skulle det sitta fint med en dejt i nästa avsnitt, gruppdejt eller singeldejt, vilket som!
Många tankar som snurrar här, tre tjejer ska få lämna.
Magkänslan sa mig något, och det var min enda vägledare där borta. Var tvungen att lyssna på den. Hittills har den haft rätt. Jag fick ju stanna även denna gång.
3 kommentarer
Lotti
02 Nov 2016 16:08
Det är så spännande att följa dig! :-)
Mia
02 Nov 2016 18:10
Otroligt kul att få följa ditt äventyr! Du vet såklart hur det gick till slut, men av det jag sett så känns det som om det gick riktigt bra för dig. Du har en skön och glad stil som är oemotståndlig :) Klart han inte missar det. Det gör inte vi tv-tittare i alla fall!
Extra kul är det att se dig, eftersom det är som att kika på en ung Lena. Jag har inte träffat dig på många år, men det går inte att missa dig. Oj vad lika ni är, du och din mor!
Lycka till nu i programmet och livet!
Kram från Mia Hertz
(Din mammas kusins fru)
Lena
07 Nov 2016 21:48
Men tack Mia!😎
Håll tummarna inför morgondagens program. Kram
Kommentera