Jennie Seling

09 Oct

18:15

Handsvett, skakande ben och snabba hjärtslag - Första mötet!

I tisdags var det som sagt premiären och vi fick se hur vi för första gången fick träffa Sebastian. Alla tjejer bodde första tre dagarna på ett hotell innan vi fick flytta in i huset och själva "ankomsten" ägde rum. Ett väldigt skönt sätt att hinna landa på. Vi tjejer fick en chans att hinna känna och klämma lite på varandra innan allvaret tog över, eller ja hur mycket man nu hinner lära känna 19 helt främmande människor på tre dagar, men det var iallafal en bra start. Vi kunde ta det lugnt på hotellet, sola, bada, skratta, träna för dom som ville och även hinna få en försmak på hur det skulle kännas att stå framför kameran. Vi blev fotade för våra pressbilder som jag visade sist, samt fick ta oss en snabb sväng till vårt kommande hus för att göra vår första synk. (På tv-språk = intervju.)

Min balkong på hotellet. Fick trevligt besök :)

Den här kompisen var lite överallt :)

Synken i huset ihop med några filmningar nere på stan skulle bli min presentation om vem jag är och visa att jag nyss anlänt Aruba. Vi får se om och när den dyker upp i avsnitten. Eller ni fick se om ni tittade väldigt noga en snabb blick av mig när jag gick på stan och fönstershoppade. Får se om det kommer något mer. Som sagt en försmak på hur det skulle bli att vara framför kameran.

Den stora dagen närmade sig när vi skulle få träffa Sebastian, det var ju trots allt därför vi var där. Det var lite svårt att komma ihåg det när man landar på ett All inclusive hotell med massa tjejer. Många undrade om vi var på en kompisresa. Men hur som, vi fick packa ihop oss och checka ut från hotellet för att mellanlanda i ett tillfälligt hus. Ett helt magiskt vackert hus som hade typ allt! Där hade jag kunnat stanna och bo. Så fint!

Den här altanen bjöd verkligen in till långa samtal och härliga stunder.

I det här huset skulle vi alltså mellanlanda för att göra oss iordning. Vi blev indelade i olika bilar och jag har för mig att jag åkte i bil sju av nio. Nerverna var på helspänn och alla var lite smått stissiga och stressade för att hinna klart innan det var dags. Men... det var såklart något som strulade på plats där vi skulle filma första ankomsten vilket gjorde att allt blev flera timmar försenat. Första bilen skulle ha börjat rulla in kl. 20 men körde istället iväg vid 23- tiden. Jaha där satt alla vi sminkade och håret fixat i flera timmar och bara väntade, väntade och väntade. Det tog tyvärr lite död på stämningen och stunden. Vi blev tröttare och tröttare och sminket kändes inte så färskt längre.

Men väl dags för mig att bli mickad och få gå ut och hoppa in bilen trodde jag att hjärtat skulle slå sönder. Nu är det min tur! Lägg till att klockan är ca 2 på natten. Man är kanske inte på topp den tiden på dygnet. Handsvetten kom krypande och tankarna kom: Vad har jag gett mig inpå? Galenskaper och hoppa ur en bil som nummer 15 i ordningen av 19 tjejer och säga hej till en man som man vill göra så gott första intryck på man bara kan, med tusen kameror och bara några få minuter på sig. Vad säger jag? Ska jag fråga något? Vad vill han veta? Vad vill jag veta om honom?

Tillsut sitter jag i bilen med Lisa och Melissa och vi ska bara åka en sträcka på kanske 900 meter men den känns som en evighet och vi hinner trissa upp varandra på vägen. Om någon hade kunnat ta min puls när bilen stannar och Melissa först kliver ur bilen, så hade den varit hög! Jag fick alltså sitta kvar i bilen och se först Melissa gå fram och sen Lisa innan det var min tur. Herregud, vilken sjuk känsla det var! Nu eller aldrig.

Jag lyckas ändå ta mig ur bilen utan att snubbla på kläningen eller skorna, tack och lov, och stegar fram mot honom. Nånstans precis när jag klivit ur bilen känner jag att jag inte längre ser kamerorna, jag ser inte alla människor som står runtomkring och tittar på utan jag har fullt fokus på Sebastian. Vi står och pratar en kort stund och jag känner hela tiden hur handsvetten gör sig påmind och mitt högra ben står verkligen och skakar! Ja det skakar! Så nervös var jag. Som tur är tog jag en långklänning så det syns inte. ;)

Här har jag precis sagt hej och är ändå väldigt glad att första mötet var gjort.

Glada att äntligen fått komma till huset och ha klarat av ankomsten. Tror klockan är 03.30 här på natten ;)

Den stora "chocken" att vi plötsligt blev en till tjej. Elisabeth kom in som nummer 20.

Resten av programmet visade vårt första mingel och första roscermoni. Samt Sebasitans första dejt med Stephanie som ägde rum väldigt tidigt på morgonen dagen efter ankomsten. Var lite glad där och då att jag inte fick åka på den dejten. ;)

Om vi börjar med minglet, ja hjälp var ska jag börja? Det var en prövning om nåt, här slog det mig att vi var många som så klart ville få säga några ord till honom innan han skulle börja dela ut sina första rosor. Men det var en rejäl brottningsmatch inom mig. Jag är inte en framfusig tjej, jag har lite svårt att ta för mig. Låter hellre andra ta plats än att själv kliva fram. Så hur skulle jag få en syl i vädret med honom när alla var som hökar på honom? Jag vet att vi alla kände samma sak, vi skojade och kallade därmed det minglet som en hygena jakt. Galet! Men jag lyckades ändå få några få ord med honom, dom var inte många. Men jag fick tro att vårt första möte iallafal gjorde att jag fick stanna kvar nån dag till. Och så blev det. Jag fick en ros och fick fortsätta att lära känna Sebastian. Så vi ses igen på tisdag kl. 21 ;)