Jennie Seling

Här någonstans har det gått ca två veckor för oss som är kvar i Bachelor huset, för er snart 7 veckor, och vi alla fick en dag helt ledigt. Ingenting hände. Teamen hade ledigt. Sebastian hade ledigt. Det var väldigt skönt samtidigt som det var frusterande att inget alls hände. Men vi fick lov att för första gången, utan bevakning, röra oss utanför grindarna till huset, men bara på parkeringen utanför. Så jag och Annica passade på att ta en power walk utanför. Vi gick fram och tillbaka, fram och tillbaka. Men såå skönt att få se något annat.

 

I det här inlägget känner jag att det är dags att viga några ord åt dom människorna som fanns bakom kameran och i dom olika film teamen under inspelningen. Vilka härliga människor och tack till er!

 

Till att börja med, hade vi äran att få bo med den människa som castade mig här hemma i Stockholm. Christopher. Wow vilken underbar människa. Han fanns där och fångade upp mig i alla upp och ned gångar. Vi fann många gemensamma nämnare i livet och kunde babbla i timmar så fort kameran inte var där. Det blev mycket hundprat, då han hade en liten hemma som han längtade ihjäl sig efter. :) Han fick mig alltid att bringa fram ett skratt, ibland så tårarna sprutade. Han är idag en god vän!

 

Kanske inte den bästa bilden jag kunde hitta på Christopher men här är han. Tillsammans med Matilda, som var tjejen som ringde upp mig efter att jag hade skickat in min ansökan. Hon jobbade som team assistent i ett av teamen. Hon hittade lite kvarglömda grejer och satte på sig dom ;)

 

Jag har fått frågan många gånger hur jag kan verka så oberörd och naturlig framför kameran? Och mitt svar är att mycket ligger i hur människorna bakom kameran agerade mot mig. Jag kommer så väl ihåg hur sjukt nervös jag var inför min första synk, dessutom en synk som var väldigt lång, ca 1h, en riktig djupdykning i vem jag var. Det här var innan vi hade fått träffa Sebastian för första gången. Så alltså första gången en kamera skulle stå och rulla och filma bara mig. Vi fick göra den synken i huset, det var också då första gången jag såg huset jag skulle bo i sen. 

 

Här är dagen vi gjorde synken och såg huset första gången. Tjejen i kort hår, jeansskjorta och shorts, längst fram, är tjejen jag skriver om längre ned.

 

Det fanns totalt fem filmteam som bestod av en kameraman, en ljudtekniker, en inspelningsledare, som ställer alla frågor och bestämmer vad som ska filmas, och en team assistent . Jag hade inte träffat på någon av dessa människor innan denna synk och hade en bild i mitt huvud att dom skulle vara lite dryga mot oss nybörjare. Att dom är så vana att filma folk och tycka att vi var svåra att jobba med för att vi aldrig tidigare gjort detta.

 

Men.... Så var inte fallet. Jag fick lyckan att få ett team som bestod av Angelica som inspelningsledare, (på bilden ovan), Tobias som kameraman och Eric som ljudtekniker. Till detta team var det en tjej som heter Elin som var assistent. Angelica kände snabbt av min nervositet och jag pratade öppet om den. Svetten rann dels för att det var varmt men även för att jag var så nervös. Efter några frågor säger hon: Sa du att du var nervös? Det märks inte alls! Hon och grabbarna bakom fick mig alltså att kunna slappna av och svara på frågorna så ärligt jag kunde och jag tog den tid jag behövde på mig att svara. Angelica blev snabbt en favorit hos mig och hennes assistent Elin var en underbar människa. Tuff, rak och ärlig men otroligt lyhörd och varm!

 

Har tyvärr inte bild på alla, utan bara några få.

 

Linda har vi här, en teamassistent som var med på min riddejt. Bilden är därifrån. Alltså jag har nog sällan skrattat så mycket som jag gjorde med henne. Tror inte nån av oss tjejer inte tyckte om henne!

Bakom hennes syns "Pommes" ljudtekniker. Sjukt rolig även han. 

Alex och Matilda igen. Alex var oxå assistent i ett team.

 

Så här fortsatte det sen, jag insåg att teamen var otroligt ödmjuka, avslappnade, roliga och lättsamma. Okej visst det fanns någon enstaka inspelningsledare som var lite okänsligare än andra. Hon ville gärna sätta orden i munnen på en när man skulle svara i synkarna. Men jag lärde mig snabbt att tackla det.

 

Så mycket av att jag kunde vara mig själv och slappna av framför kameran var pga dom! Jag lovar att det hade blivit annorlunda om jag inte kände mig helt bekväm med teamen. Sen såklart blev det att jag vande mig med att det var kameror lite överallt. Synkarna gjorde jag flera om dagen ibland. Minst ett team hade vi i huset, varje dag, inte hela dagarna men några timmar. Jag tyckte faktiskt att var lite kul efter ett tag. Att få "agera" framför kameran. :) Vem vet, kanske min nya grej här i livet? ;)

Så ett stort tack till er som var bakom kameran och fick mig att slappna av!

 

Jaha och vad händer imorgon då, undrar ni kanske? Det är tisdag imorgon och vi går mot avsnitt 7. 9 tjejer är kvar. Jag kan säga att det är två tjejer som får åka på varsin singeldejt och vi alla tjejer blir utbjudna på middag tillsammans med Sebastian. En middag som jag inte alls hanterade på ett bra sätt. Jag var så obekväm och kände inte igen mig själv. Mer kan jag inte säga, utan ni får titta imorgon. Jag återkommer på onsdag med lite mer detaljer.