Ja men jösses vad var det som hände igår egentligen?? Jag kan väl säga att den där festen blev inte alls som jag hade tänkt mig, tror ingen hade tänkt sig att den skulle få en sån inledning. Som ni såg igår så hamnade jag i "skottlinjen" kan man lugnt säga. Den känslan var inte nå vidare rolig! Men varför blev det sån stor sak av en sån liten sak?
 
En liten tillbakablick kommer här:
En inbjudan till strandfest gjorde oss alla på gott humör. Vi såg fram emot att få komma ut från huset en stund, ja vi fick aldrig annars lämna huset om vi inte skulle på dejt. Vi skulle få äta gott, dansa, höra musik och bara ha en avslappnad kväll. Dom två mingel som hade ägt rum innan var inte roliga, tidspressen och hetsen på att få några ord med Sebastian var bisarr. Inte alls min grej att armbågas fram på det sättet. Så att vi nu skulle få flera timmar tillsammans med honom kändes mer som normala omständigheter. Men....
 
 
 
Det tog en helt annan twist efter att Sebastian hälsade oss välkomna och vi skålade i kokosnötsdrinkar (som inte var så goda, alldeles för mycket rom hade dom hällt i, haha) Jag och några till tjejer hamnar i en liten klunga med Sebastian där dom andra ganska snabbt avviker en efter en, och kvar blir vi två ståendes ensamma. Jag kommer så väl ihåg hur vi tittar på varandra med undrande blickar och lite skrattar och vi båda säger: jaha gick alla nu, men gärna för mig att stå kvar lite till. Vilket vi då gjorde. Vi stod i max fem minuter och pratade innan vi anslöt till ett gäng som satt i en soffa. 
 
Det var bara den lilla detaljen att så uppfattades tydligen inte situationen av några andra. Malin och Elisabeth ångar igång ordentligt och blir riktigt irriterade över detta. Till slut får jag höra bakom min rygg, jag sitter två meter ifrån och hör allt, hur dom öppet pratar skit om både mig och Sebastian. Men mest mig. Ingen av dom väljer att prata direkt med mig. Något som i stunden inte var så roligt att höra. Jag tog tyvärr åt mig även fast det var så uppenbart att dom inte hade förstått vad det var som hände. Jag gick inte och "roffade" åt mig honom det första jag gjorde, verkligen inte. Men så gick snacket. Det var anledningen till att jag blev ledsen och gick iväg en stund på toaletten med Annica som fick mig på andra tankar och peppade mig. Så tråkigt att det skulle få ta upp så mkt fokus av en trevlig kväll kände jag där och då!
 
 
Efter några skvättar tårar och ett bra samtal med Sebastian, som tog undan mig, för att han såg på mig att något inte stod helt rätt till, försökte jag ändå att ha så kul det gick. Vi dansade och några bjöd på limbodans, Jeanette var grym!! Kvällen tog slut och vi fick åka hem till huset igen. Gick och la mig med en olust känsla i kroppen den kvällen..
 
Det jag har funderat på nu i efterhand, varför gick ingen annan fram och pratade med oss? Vi hade inte satt upp en "Stör ej skylt". Fritt fram för vem som helst att komma och prata. Men ingen gjorde det. Och vi stod i max fem minuter, så hela världen kan det inte ha varit. 
 
Något man inte fick se igår, var att efter pratet som Malin och Elisabeth hade i soffan i huset på morgonen, så gick jag och pratade med dom och fick förklara min syn på det hela och varför jag blev ledsen. Att jag hade uppskattat om dom hade kommit direkt till mig eller Sebastian och pratat istället för att göra en sån stor höna av en fjäder. Dom förstod och höll med om att det blev fel. 
 
Några timmar senare kommer en dejtinbjudan, bara det att innan den läses upp, något man inte heller fick se, så ber Malin öppet om ursäkt till mig och till alla tjejer. Hon hade verkligen ångest för sitt beteende och mådde inte alls bra. Jag kände verkligen att hon menade varje ord, hela hennes kropp skakade när vi kramades. 
 
Så den stora saken som blev av en sån liten sak var ur världen dagen efter och kan bara säga: Känslan där och då var inte rolig, men var tvungen att släppa den snabbt och jag gick vidare. Gårdagens roscermoni var lite jobbig, tre tjejer som skulle få lämna och tyvärr var en av dom min sängkompis Martina. Även där kom det tårar, men som dom snällt inte visade. Hade nog gråtit tillräckligt i tv ;)
 
 
Det var när Martina fick lämna som jag insåg att så länge jag är kvar kommer det att bli tuffare och tuffare ju närmre man kom vissa tjejer. Att få se dem lämna. Men så är spelets regler och vi ska ju bli en som är kvar tillslut. Att Ellionor och Emelie också lämnade gjorde att vi nere i kollot minskade drastiskt från 8 till 5. Det var en märklig känsla..
 
Nya tag inför nästa avsnitt, följ med då!
 
Aftonbladet nosade såklart upp att kvällens avsnitt blev lite rörigt så här ser ni mina kommentarer till dom om festen: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article23739171.ab
 

Kommentera

Publiceras ej